Diamanter på vägen.

Jag har börjat med något som är väldigt dumt.
När en målning börjar bli klar så ska jag ändå dit och peta och ändra något litet och obetydligt.
Det hade varit väldigt bra om jag låtit bli. Men tavlan blir förstörd.

Varför, varför, varför strävar jag alltid efter stora, bästa, fantastiska?
När det finns så många fina diamanter på vägen som jag går miste om.
Egentligen kanske summan av flera små diamater är den totala lyckan, det stora, bästa och fantastiska?

Öppna ögonen gott folk!
Och LE!

" Diamanter på vägen"



Ikväll ska utställningen fixas! Imorgon smäller det!!
Det ska bli så roligt!
Jag ska ta tillvara på alla små diamanter som kommer i min väg!

// Kristin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0